Sara och den hemliga världen. Del 2

- Ha ha ha, Herre!? hi, hi, skrattade Sara.
Men då viskade hajen någonting till fisken, sen sa fisken:
- Släng in henne i fängelset!
- Va? Så kan ingen liten fisk göra mot en förtrollad människa, sa Sara och fnissade lite.
- Vad är en människa? och ta in henne i fängelset.
- Vi har inte hela dagen på oss, sa fisken.

Sen blev Sara inkastad i fängelset. Fängelset låg långt inne i en grotta, och då menar jag verkligen långt!

Sen blev det kväll, sen kom den lilla fisken simmande o väckte Sara. Den hade med sig nyckeln och låste upp, men ena fenan gick av så fisken grät en tår.

Sen simmade fisken o Sara så fort dom kunde, sen sa Sara.
- Förlåt för det jag sa, och vad heter du?
- Piggen, sa fisken.

Sen när dom va hemma hos Piggen så grät Piggen jätte mycket för att hans fena var borta. Sen blödde det jätte mycket och ju mer det blödde desto mer grät Piggen.
- Jag kommer att dö, sa Piggen!
- Nej, vi ska bara till en doktor, sa Sara.
- Men jag kan ju inte simma, sa Piggen.
- Jag kan hålla dig, sa Sara helt plötsligt, och då fick Sara bära Piggen.

Sen när dom var på väg till doktorn Maria så tog dom den långa vägen, o det var jobbigt för Sara, för hon fick bära Piggen som gråter som en vattenkran.
- Är vi framme snart, sa Sara.
- Nej, snyftade Piggen.
- ååååå, sa Sara. Sen tjatade hon o tjata, o sen var dom äntligen framme.

Sen va dom hos Maria. Piggen fick ta tre stycken läskiga sprutor o tre vanliga. Sen skulle Piggen ta foto och då ville Sara var med, men det fick hon inte för dom skulle ta foto på skelettet.
Sen mätte dom ut en fena som passade o sen fick Piggen gips för att det ska stelna o Piggen fick ha den i sex veckor.
Och nu kan Piggen äntligen simma igen! men när dom kom hem så var dom trötta så dom somnade klockan tre.

Piggen drömde att han var kung och att Sara var drottning.

Sara drömde att Mamma Pernilla och Pappa Peter och storasyster Mimmi och lillebror Jacop var här och såg vad Sara upplever.
Dom sov så sött och snusade, o sen blev det dag två.

Sen så vaknade Sara och Piggen klockan ett på morgonen.
-Jippi, sa Piggen.
- Varför säger du jippi klockan ett på morgonen? frågade Sara.
- För att det är lördag och hajarna går inte ut från sitt slott förrän klockan tre, sa Piggen glatt.
- Ja? Vad är det med det? sa Sara kaxigt.
- Vi kan vara vid lekplatsen i två timmar, sa Piggen.
- Ja, det kan man ju alla dagar, sa Sara.
- Ja det kan man, men bara i en minut, för hajarna vaktar, sa Piggen.
- Aha, Okej Vi kan vara vid lekplatsen, men bara du inte tjatar att jag ska leka, sa Sara.
- Visst sir!, sa Piggen.
Sen så lekte dom i två timmar. Men dom märkte inte det...

Alla hajarna simmade ut ur sin grotta. Alla hajar trängde sig fram. Tre hajar kom först ut. Dom var kompisar och den ena hajen sa:
- Vi simmar till lekplatsen o kollar efter.
Det tyckte dom andra va en bra ide', så dom simmade dit medan dom andra trängde sig för att komma först.
Dom simmade ganska långsamt för att klockan va tre på morgonen. Sen kom dom dit, men som tur va, var dom på andra sidan lekplatsen så att dom inte kunde se Sara o Piggen.
Men vad hjälpte det?
Hajarna kom närmare o närmare, men den ena hajen slog sig så den fick simma hem och den andra fick följa med den hem så det var bara en haj kvar.

..., men nu går vi över till Sara o Piggen!

Sara satt på en bänk medan Piggen lekte. Sara såg något grått simmande. När hon såg riktigt noga så såg hon att det var en haj.
- Göm dig Piggen!, sa Sara.
Dom gömde sig. Hajen kom närmare o närmare, men som tur var att dom gömde sig bakom ett stort sjögräs, men när hajen var jätte nära så råkade Piggen nysa, så hajen skyndade sig att titta efter.
Sen hittade hajen Piggen och Sara.
Sara o Piggen fick simma jätte fort för hajen jagade dom. Alla fiskar på vägen gömde sig, till och med musslan.

Sen hade dom simmat ifrån hajen
-Vi klarade det! sa Sara, men ingen svarade.
Hon tittade sig omkring. Hon såg inte Piggen någonstans, sen förstod hon vad som hade hänt.
- Neeeeeeeeej!, skrek Sara.


... Mer får ni läsa om i Del 3.

Sara och den hemliga världen. Del 1

Långt långt borta i Sverige finns det en liten by som heter Törnrosa byn.
Alla var snälla mot varandra och alla kände varandra.

...Vänta. Det fanns en gubbe som inte va snäll, som heter Hubert.
Bredvid Huberts hus fanns det en jätte stor flod. Först var det ett vatten fall neråt och sen ovanför vattenfallet fanns det ett till vattenfall. Om man ramlar ner för det första vattenfallet måste man hålla sig fast i klipporna för annars så kommer man att trilla i en virvel flod.

Snett emot Huberts hus bor Sara. Sara är 8 år. Hon älskar alla djur förutom spindlar och ormar och lejon och krokodiler o leopardsälen.

Och nu ska Sara till skolan.

I skolan får Sara lära sig att prata engelska och matte, men hon gillar mest rasten.
På rasten leker Sara med hennes bästa kompisar, Julia och Felisia.
Julia är blond och Felisia är svarthårig. Dom leker alltid att dom är sjöjungfruar.
- Jag vill vara en sjöjungfru, sa Sara.
- Det vill jag också, sa Julia o Felisia i kör!

Sen va skolan slut.
Sara sprang hem. Hon ville slå sitt rekord, men Sara råkande trampa fel så hon åkte nästan ner i vatten fallet, men hon höll bara i en gren, så hon trillade i vattenfallet fast hon höll fast sig i en klippa. Sen somnade hon.

Sen vaknade Sara igen, sen såg hon att hon låg på en klippa, sen försökte hon att gå upp på berget, men hon trillade fast hon fick tag och kom upp.
Sen såg hon att hennes ben var borta!
Hon är en sjöjungfru!
Och hon simmade och hon såg jätte många fiskar. Hon gillade mest sillen och laxen, men det fanns mycket fler fiskar.

Sedan så hamnade hon vid ett ställe där det inte fanns några fiskar alls. Hon tänkte simma tillbaka, men där var en haj.
Sara var rädd men den frågade om Sara ville vara med på en fest, och då sa Sara
- Ja!, hon är alltid fest sugen.

Det var långt till festen. Alla fiskar gömde sig.
- Varför gömmer alla sig? frågade Sara.
- Dom vill inte att ballongerna ska smälla, sa hajen.
- Aha, sa Sara.
- Nu är vi snart framme, sa hajen.

Nu va Sara äntligen framme. Det fanns många olika sorters hajar. Det fanns runda hajar, smala hajar, platta hajar. Hajar som kunde byta färg och alla dom fanns på en båt. Ner sjunken alltså.

Först åt vi. Vi åt små bläckfiskar, och vanliga fiskar. Och det var gott.
Alla hajar blev mätta när dom hade ätit två bläckfiskar och två fiskar, men Sara åt som en galning.

Sen lekte dom, dom lekte pinata, fast med fiskar och ut kom små snäckor som var goda.
Det var lite hemskt men roligt, Sara vann.

Sen skulle Sara till ett litet hörn där dom andra var. Vid det där hörnet var Sara omringad av hajar. Sen kom tre olika läskiga hajar och dom pratade om en herre. bla bla bla,.. bla bla,.. bla bla bla,..

Sen så kom deras herre, men det visade sig vara en fisk. En vanlig fisk, som var randig. Den var till och med mindre än Sara.


Mer får ni läsa om i nästa del..